Abstract: I denna uppsats observeras hur politiker, forskare och experter kraftfullt och enstämmigt ger uttryck för hur viktigt kunskaper i matematik är för såväl den enskilde som för samhället. Samtidigt konstateras hur det i artiklar och rapporter går att läsa hur resultaten sjunker och om hur matematikundervisningen inte bibringar eleverna det kunnande som samhällslivet tycks kräva. Slutsatsen som ofta visar sig dras är att någonting behöver förändras och att felet ligger i själva undervisningsmetoden. Vad som i studien hävdas är att dessa två observationer – å ena sidan den essentiella matematiken och å andra sidan det problemkantade ämnet – står i motsättning till varandra och att kritiken rimligen borde medföra ett ifrågasättande av matematikens starka ställning. Detta verkar dock inte ske, utan studien visar tvärtom på hur kritiken snarare bidrar till att förstärka matematikens redan starka ställning och ge ämnet än mer positiv uppmärksamhet. Forskningsfrågan som ställs är hur denna motsättning upprätthålls. Studien behandlar i huvudsak perioden 1990–2006, men dess resultat kastar förhoppningsvis ljus över även de efterföljande årens skoldebatt. Ett centralt perspektiv i studien är att bilden av matematik – så som den vardagligen uppfattas – är en bild som skolan står bakom och genom sin undervisning får oss alla att ta för given och tro på. Med detta perspektivval möjliggörs en analys där denna bild av matematiken görs till en del av själva studieobjektet utan att, så att säga, stå i vägen och fördunkla.
Processing Request
No Comments.