Embedded disposability: A cultural political economy of plastics
Inbäddad engångsmässighet

Plast präglar i stort sett allting i det moderna livet och bidrar till miljöförstöring och avfallsgenerering på global nivå. Denna avhandling undersöker hur plastavfall blev djupt inbäddat i Sveriges kulturella, politiska och ekonomiska strukturer. Med hjälp av ett ramverk baserat på kulturell politisk ekonomi (CPE) används tre perspektiv - hegemoni, inlåsningseffekter och praktiker - för att analysera framväxten av plastens engångsmässighet i Sverige under 1900-talet. Studien undersöker tre centrala platser för att visa hur plastens engångsmässighet blev förankrat: framväxten av självbetjäningsbutikerna, införandet av engångsförpackningar och expansionen av petrokemiska industrier. Den visar hur regelverk, tekniska framsteg och kulturella förändringar normaliserade en slit-och-släng-kultur. I slutet av 1960-talet kom följaktligen avfallshantering och återvinning att bli svaren på konsekvenserna av slit-och-släng-kulturen vilka inte utmanade dess underliggande logik. Denna avhandling utvecklar CPE-forskningen genom att visa hur en kombination av perspektiven hegemoni, inlåsningseffekter och praktiker ger ett strukturellt ramverk för att analysera socio-materiell inbäddning. Tillsammans belyser dessa linser hur engångsplast blev nästan omöjligt att undkomma, vilket gör det svårt att föreställa sig alternativ. Analysen visar hur inbäddningen av plastens engångsmässighet uppstod i Sverige på grund av strukturell nödvändighet, ekonomisk rationalitet och social normalisering. Slutsatsen är att tekniska lösningar eller beteendepåverkan inte räcker för att möjliggöra en hållbar omställning. I stället efterlyses en övergång till etik och värderationalitet som vägledande grundprinciper för det moderna samhället. Genom att belysa den sociopolitiska dynamik som upprätthåller plastens engångsmässighet ger denna studie kritiska insikter i hindren och vägarna mot en mer hållbar materialanvändning.
Plastic disposability is a pervasive feature of modern life, contributing to environmental degradation and waste generation on a global scale. This dissertation investigates how plastic disposability became deeply embedded within Sweden's cultural, political, and economic structures. Using a Cultural Political Economy (CPE) framework, it applies three lenses – hegemony, lock-in, and practice – to analyse the emergence of plastic disposability in Sweden during the twentieth century. The study examines three key sites to demonstrate how plastic disposability became entrenched: the rise of self-service retail, the introduction of disposable packaging, and the expansion of petrochemical industries. It shows how regulatory frameworks, technological advancements, and cultural shifts normalised a throwaway culture. By the end of the 1960s, waste management and recycling addressed disposability’s consequences without challenging its underlying logic. This dissertation advances CPE scholarship by displaying how thecombined lenses of hegemony, lock-in, and practice provide a structured way to analyse socio-material embeddedness. Together, these lenses reveal how disposable plastics became almost impossible to escape, making it challenging to envision alternatives. The analysis demonstrates how the embedded disposability of plastics occurred in Sweden because of structural necessity, economic rationality, and social normalisation. The conclusion is that technological fixes or behavioural nudging alone are insufficient to enable sustainability transitions. Instead, it calls for a shift towards ethics and value rationalities as guiding principles in modern society. By revealing the socio-political dynamics that sustain plastic disposability, this study provides critical insights into the barriers and pathways to more sustainable material practices.